©

2010-11-16 ♥ 19:09:52 | Kategori >> Allmänt | KOMMENTARER (0)

Jag håller på och tvättar, men jag vågar intre gå ner i tvättstugan. Jag råkade lägga in tvätten för sent. Den ska egentligen vara klar klockan sju, men jag har en maskin kvar. Om jag går ner i tvättstugan kanske jag får skäll, gud vad läskigt. Skulle i och för sig vara ganska spännande att prata med någon annan än för en gångs skull. På två veckor har jag pratat med sju människor, nämligen mamma, pappa, Emma, Tobbe, Daniel, Oscar och Cissi. Nej nu överdrev jag. Riktigt så illa är det inte, men nästan.. Jag ville bara påpeka att jag är väldigt ensam, hela tiden. Det är -16c här, fy fan.

Jag önskar att jag kunde sluta vara så jävla formell alltid när jag skriver. Stavningen och meningsuppbyggnaden är viktigare än själv innehållet när jag skriver. Jag försöker skriva direkt ur hjärtat, men måste gå tillbaka och ändra om jag tycker något ser fel ut. Innehållet är verkligen helt värdelöst. I min egen, privata dagbok skriver jag ungefär likadant. Varför inte bara skriva hur man känner, på riktigt, och skippa det onödiga.. För vad har man dagboken till? Både att kunna få ur sig det man har på hjärtat, och att kunna se tillbaka sen. Det är i alla fall vad jag använder dagboken till. Jag känner mig tom, ledsen och konstig om jag inte skriver. Jag har skrivit dagbok i tolv år, med ungefär en månads vila emellanåt. Eller vila är väl fel ord, det har berott på att jag inte haft någonting att skriva i.

Jag mår ofta dåligt just nu. Det är mycket som rör sig i huvudet och jag har svårt att sova. Jag känner mig så jävla ensam. Ingen att prata med. Bara skriva, till ingen nytta. Jag har inte skrivit dagbok på länge, bloggat om skit, ja, men inte skrivit dagbok på riktigt. Jag skulle vilja prata bara.. med någon utomstående.. Någon som får betalt för att jag lättar mitt hjärta och spyr ut bitterhet. Tyvärr är det ju så att jag har inga pengar att lätta mitt hjärta och spy galla för. Jag har inga pengar alls, inte ens till buss ner på stan. Nu vet jag precis vad Tobbe skulle säga, nämligen: -Sluta tyck så jävla synd om dig själv jämt, och sluta vara så bitter på allt. Så förlåt kära sambo, med det är sådan jag är.