©

2010-11-29 ♥ 19:16:29 | Kategori >> Allmänt | KOMMENTARER (0)

♥ Dag 1 – Presentera mig själv.
♥ Dag 2 – Min första kärlek.
♥ Dag 3 – I min handväska.
♥ Dag 4 – Det här åt jag idag.
♥ Dag 5 – Min dag.
♥ Dag 6 – Vad är kärlek?
♥ Dag 7 – Min bästa vän.
♥ Dag 8 – Ett ögonblick.
♥ Dag 9 – Min tro.
♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
♥ Dag 11 – Mina syskon.
♥ Dag 12 – Mina föräldrar.
♥ Dag 13 – Den här veckan.
♥ Dag 14 – Året som gått.
♥ Dag 15 – Mina drömmar.
♥ Dag 16 – Min första kyss.
♥ Dag 17 – Mitt favoritminne.
♥ Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
♥ Dag 19 – Detta ångrar jag.
♥ Dag 20 – Den här månaden.
♥ Dag 21 – Ett annat ögonblick.
♥ Dag 22 – Det här upprör mig.
♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.
♥ Dag 25 – En första. 
♥ Dag 26 – Mina rädslor.
♥ Dag 27 – Min favoritplats. 
♥ Dag 28 – Det här saknar jag.
♥ Dag 29 – Mina ambitioner.
♥ Dag 30 – Vad är musik?

Dag 12 - Mina föräldrar

Min mamma heter Marie och pappa heter Bosse. Ibland när inte mamma hör vad jag säger så kallar jag henne för pappa bara för att hon ska lyssna.
Mamma och pappa är bland de bästa jag har. Jag älskar dem högt på denna jord. Jag har växt upp med mamma eftersom de skilde sig när jag var 4 år ungefär. Sedan dess har de bråkat och hittat på historier om varandra. Till för två år sen ungefär. Då började de säga några ord till varandra och nu kan de i alla fall vistas i närheten av varandra utan att börja bråka.
Mamma är den som alltid funnits för mig. När jag betett mig som en idiot, när jag stått helt själv, då har hon funnits där. Det är för det första ett under att jag ens lever idag, mycket tack vare mamma. När jag låg på avdelning 68 kom hon dit VARENDA dag i en månad, åkte 14 mil om dagen för att komma och se hur jag hade det. Hon har stått ut med mig i 22 år (oklart för mig hur.) Jag vet att du aldrig haft det lätt mamma, tre barn, alla med sina bekymmer, och du finns alltid där, stöttar och är den mamma vi behöver. Jag är stol och glad över att du är min mamma.
Pappa och jag har alltid stått varandra nära. Han är nog den på jorden som jag har mest gemensamt med. När vi pratar så pratar vi om sport, och hur mycket vi hatar livet. Det mesta av min personlighet har jag ärvt av honom. Bitterheten, inställningen att "nu borde det fan inte kunna bli värre, men blir det ändå." Till och med harklingarna har jag ärvt av honom. När jag gjorde illa mig själv förut sa han alltid att "tänk på att varenda gång du gör illa dig själv så gör du även illa mig." Och jag kände verkligen att det var så.
Mamma är alltid snäll och vill alla väl.
Pappa är alltid bitter och hatar verkligheten.
Det är därför jag älskar er så mycket. Ni är precis det jag behöver, den ena avlöser den andra :)