©

2010-11-26 ♥ 15:56:01 | Kategori >> Allmänt | KOMMENTARER (0)

♥ Dag 1 – Presentera mig själv.
♥ Dag 2 – Min första kärlek.
♥ Dag 3 – I min handväska.
♥ Dag 4 – Det här åt jag idag.
♥ Dag 5 – Min dag.
♥ Dag 6 – Vad är kärlek?
♥ Dag 7 – Min bästa vän.
♥ Dag 8 – Ett ögonblick.
♥ Dag 9 – Min tro.
♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
♥ Dag 11 – Mina syskon.
♥ Dag 12 – Mina föräldrar.
♥ Dag 13 – Den här veckan.
♥ Dag 14 – Året som gått.
♥ Dag 15 – Mina drömmar.
♥ Dag 16 – Min första kyss.
♥ Dag 17 – Mitt favoritminne.
♥ Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
♥ Dag 19 – Detta ångrar jag.
♥ Dag 20 – Den här månaden.
♥ Dag 21 – Ett annat ögonblick.
♥ Dag 22 – Det här upprör mig.
♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.
♥ Dag 25 – En första. 
♥ Dag 26 – Mina rädslor.
♥ Dag 27 – Min favoritplats. 
♥ Dag 28 – Det här saknar jag.
♥ Dag 29 – Mina ambitioner.
♥ Dag 30 – Vad är musik?

Dag 9 - Min tro

Jag tror på Gud. Jag tror på "you'll never walk alone." Jag tror inte direkt på bibeln, men jag känner mig övertygad om att Gud finns. Inte att han glider runt på ett moln och väntar på att vi ska dö (eller vad religion än handlar om.) Jag ser Gud mer som en skugga, en närvaro, som alltid finns nära. En klonad, visserligen, eftersom han finns hos alla. Nej men nu humoriserar jag allt. Förlåt. Jag är bara dålig på att förklara vad jag tror på. Jag menar bara att hur ensam man än känner sig så finns det ändå alltid någon slags närvaro där. Kanske är det bara för att jag inte kan gå med på att en människa utsätts för total ensamhet.
Jag älskar att vara i kyrkor och att gå runt på en kyrkogård. Jag älskar stämningen och lugnet. Stämningen i kyrkan alltså.. på kyrkogårdar är det lugnet jag uppskattar, och respekten inför de döda.
Men när jag känner mig som mest ensam, ledsen och rädd så är det min farmors närvaro jag känner. Jag vet att hon finns kvar, om det så bara är genom mitt hjärta. Jag tror att Gud tog emot henne när tiden var inne för henne.
Jag tror på ödet också. När vår tid på jorden är slut så är det för att det ska vara så. Vi har nog alla en uppgift på jorden och när den är klar så kastar vi in handduken och kryper upp i Guds knä och tackar för tiden vi fick.
Sammanfattningsvis anser jag Gud vara en närvaro, inte en person. Även om jag är rätt bitter på livet så kommer jag ändå tacka Gud för det jag fick, de jag fick träffa och det jag fick ta del av.