©

2010-11-18 ♥ 19:29:12 | Kategori >> Allmänt | KOMMENTARER (0)

Jag har börjat med något som jag aldrig gjort förut. Nämligen att fylla ut tiden med helt värdelösa spel på internet. Något måste jag göra åt misären och jag tyckte det var en bra grej. Tobbe är hemma, men jag är lika ensam ändå. Han och David ligger och kollar på film och jag sitter i soffan med datorn i knäet, lyssnar på Rancid och spelar Bubble Island. Jippi, jag älskar livet!

Jag var med om en sån jävla skön känsla nyss, fast lite läskig var den nog också. Jag läste i en bok om barn som lekte att de var hästar och jag levde mig in i situationen så mycket att jag helt glömde bort nutiden när jag läste det. Jag glömde att jag har världens tråkigaste liv, att jag måste ställa in disken, dammsuga, handla, klä på mig, kolla Facebook och allt annat sånt nödvändigt som man slapp tänka på när man var barn. När man bara kunde vara ute och leka och mamma ropade att maten var klar. Så satte man sig vid bordet, åt, diskade inte, tackade knappt för maten, fortsatte leka och struntade fullständigt i hur mycket mamma hade att göra. Nämligen städa upp efter en. Man somnade lätt, vaknade upp, slapp ta medicin för att orka med dagen, gick och lekte bort skoldagen för att sen komma hem och fortsätta leka, leka, leka.. Jag önskar ibland att en nerv bara föll bort från hjärnan så att man fick sitta i rullstol och dregla hela dagarna. Nej, nu var jag dum, det önskar jag inte alls. Tänk om Gud straffar mig och gör mig till en grönsak nu! Förlåt Gud, jag är relativt nöjd med mitt liv, det vet du väl? Jaadå.. sa han.