©

Dagarna går, fastän det inte riktigt känns som att de gör det.

På torsdag får vi reda på vart vi ska ta vägen, förhoppningsvis. Åker även till pappa och är där över helgen.

Idag har jag varit ute och gått långt och lyssnat på musik, det behövdes. Jag mår inte så dåligt för tillfället, hoppas det håller i sig. Jag mår väl inte skitbra direkt, men jag står ut, det brukar jag inte göra den här tiden på året. Känns skönt, men lite ovant på något sätt. Känns som att det kommer hända något snart, något otäckt som jag inte är förberedd på. Fast kanske är jag förberedd ändå eftersom jag nämner det. Rädd för förändring, och ändå är det det jag längtar efter. Vart är monstret, liksom? Ligger det och väntar på mig någonstans? Hoppar den fram när jag tror att faran är över? Mina tankar känns mentalsjuka. Jag gör konstiga saker, speciellt när jag är ute och går. Saker jag inte riktigt kan styra över. Ändå tycker jag att jag mår hyfsat, konstigt. Ingen ny medicin, än, bara den gamla vanliga. Men jag kan fortfarande leva och stå på den.

Ont i halsen och väldigt uttråkad. Fattig. Fryser.