vart tog sommaren vägen? hur kan den alltid gå så fruktansvärt fort? jag har jobbat hela tiden, varje dag, outhärdligt trött på kvällarna men pigg och redo på morgnarna. sommaren lunkar framåt, behagligt. halva sommaren slösade jag på någon som inte var värd det, men nu siktar jag framåt. känner mig stark i att det är jag och Molly som kommer klara det här, tillsammans.
