Utkast: Jag vet ...

2008-09-30 ♥ 14:33:32 | Kategori >> Allmänt | KOMMENTARER (1)

Jag vet inte hur jag ska klara mig när Stefan åker.
Det kommer bli ett tomt hål i min vardag. Hur ska jag fylla ut dagarna? Hur mycket kommer jag gråta? Hur hopplöst kommer allt kännas? Just nu känner jag mig livrädd, jag vet inte var jag ska ta vägen?


Opepp

2008-09-29 ♥ 22:11:00 | Kategori >> Allmänt | KOMMENTARER (0)

Jag har inte cancer!
Ville bara inleda med det.

Jag sitter här hemma och försöker att inte känna mig alltför ensam. Stefan har åkt och jobbat och nu börjar nervositeten tränga på. Jag kan knappt vara borta en hel dag förrän jag bara vill hem till Stefan igen. Och på onsdag natt åker han till Hawaii och blir där i två och en halv vecka. Hur ska jag stå ut? Jag förstår inte. Jag vet verkligen inte hur jag ska göra för att fylla ut dagarna. Funderar på att göra det genom att träna, och plugga till körkortet. Jag måste börja simma och springa, röra på mig lite, annars förtvinar väl mina muskler (ja, dom jag inte har, men ändå.)
Och körkort måste jag bara ha nu.
På fredag fyller jag 20 år. Jag längtar inte. Stefan kommer inte att vara hemma då, och så vet jag inte vad det är att se fram emot egentligen heller, att bli ett år äldre. Det gör liksom ingen skillnad. Bara att jag kommer få börja betala för mina läkarbesök, det är väl det enda, och det är negativt.


Get busy live

2008-09-16 ♥ 14:30:49 | Kategori >> Allmänt | KOMMENTARER (1)

Idag tog min och Görels kontakt slut.
Hon var här och hälsade på mig idag. Det kändes bra att få visa upp hur bra jag mår idag till skillnad för fyra år sen. Vi har känt varann i fyra år och jag har byggt upp allt mitt förtroende för henne. Det kändes jobbigt att det var det slutgiltiga avskedet idag, jag grät som ett litet barn. Det känns som att förlora en vän som stått en jättenära. Men jag vet att vi inte kommer glömma varann. Hon sa att det inte funnits en dag på alla de här fyra åren då hon inte tänkt på mig. Hon har till och med gett mig födelsedagspresent när jag fyllt år.
I hennes rum har jag fått skratta och gråta så mycket jag velat, hon var alltid funnits och stöttat och lyssnat och hjälpt mig bygga upp den Jessica jag är idag. Utan henne vet jag inte om jag kommit såhär långt.
Det är så viktigt att kunna ta nya steg här i livet. Hon sa att hon var så stolt över mig, att jag hade gått upp lite i vikt, lärt mig att laga lite mat, och att jag slutat dricka. Jag är faktiskt stolt över migsjälv. Livet, och några människor har lärt mig vad som är viktigt här i livet.
Get busy live, or get busy die.


Utkast: Väntar på ...

2008-09-12 ♥ 08:56:44 | Kategori >> Allmänt | KOMMENTARER (1)

Väntar på att mamma och Emma ska plocka upp mig. Jag ska till Ludvika med Emma idag och kanske göra slut på dom sista små slantar jag har kvar. Lika bra det, man får väl alltid nya, eller? Förhoppningsvis får jag lön på tisdag, annars vet jag inte riktigt hur det ska gå.
Jag vill åka till Grängesberg och gå på mysmarknad i helgen och då måste jag köpa strumpor, då försvinner lite mer pengar. Jag skulle egentligen inte behöva köpa strumpor på typ femton år framåt eftersom jag har typ 140 par, men ändå, det är mitt lilla beroende.

Var på sjukhuset igår, (igen.) Tredje gången gillt. Nu fick jag penicillin mot urinvägsinfektion som jag har väntat på i en och en halv månad ungefär. Jag hade en till, inte lika fin åkomma, men jag har inte lust att skriva dess namn här. Så nu har jag i alla fall mitt jävla penicillin, det enda som fattas nu är en mirakelhostmedicin så jag slipper hosta upp lungorna på golvet.

Feber och hosta, täppt i näsa



Kärlek.

2008-09-02 ♥ 13:18:22 | Kategori >> Allmänt | KOMMENTARER (0)



Igår var jag i Smedjebacken. Hade tänkt skriva nåt fint CV och söka nåt litet jobb sådär, men det blev inte så mycket av det. Jag lekte med bästis Cissi istället. Det var mycket bättre <3
Inget hade förändrats i den äckliga lilla staden. Den var lika ful som vanligt. Vi kom fram att det gör ont i magen att ens tänka på det.. Vi kom även fram till att vi håller på att växa till oss, tänk att det kunde hända, och att tiden gått så långsamt.
Det var även en månad sen jag och Stefan förlovade oss igår. Det känns så otroligt bra. Varje dag bara blommar till sig. Kärleken kan växa, trodde vi det?


RSS 2.0