it don't smell of anything but bitterness.jag får ofta höra att jag är bitter, att det verkar ingå i min personlighet. egentligen tar jag inte illa upp, jag vet ju att det är sant. och jag vantrivs inte så mycket med att vara bitter heller. kanske för att jag är så van. jag är inte speciellt negativt inställd till saker och ting, det är bara det att jag föreställer mig de eventuella problemen med allt. innan de sker. jag måste helt enkelt vara förberedd, ha kontroll, annars rämnar allt. jag lovade Molly en fotbollsmatch efter dagis, men hon ville gå och bada istället, så vi åkte hem och packade badgrejer och drog till simhallen. vi var de enda i barnbassängen så vi kunde härja runt och skvätta bäst vi ville. livet känns väldigt segdraget just nu. jag vill och jag vill inte, borde, men orkar inte. orkar ingenting. suckar och spänner axlarna, hela kroppen värker av nånting, jag vet inte ens vad.. ljusglimtar däremellan, oftast Mollys förtjänst.
