Coma Girl

2007-03-21 ♥ 19:52:08 | Kategori >> Allmänt | KOMMENTARER (0)

Jag har ont i magen. Men nu vet jag i alla fall att allt står rätt till.
För övrigt så vet jag inte riktigt hur jag mår.
Det finns så mycket i min hjärna som knappt får plats.
Det fysiska är det sådär med. Jag har ont i magen och mår ofta illa. Huvudvärken slipper jag ganska ofta nu för tiden. Men det andra väger liksom upp.
Snart ska jag iväg på en ny undersökning. Den senaste fyllde inte direkt någon funktion. Det var ganska skönt egentligen, att ingen riktigt fick veta någon sanning, om vikt, mm. Men eftersom det inte dög så, så får jag göra om den. Jag har inte vägt mig på flera dagar. Jag känner att jag inte riktigt kan uppbåda den kraften. Jag vet egentligen att jag måste gå upp de där kilona för att inte halka snett, men det går inte, och jag vet inte om jag vill heller.
Det måste bli en ändring på det. Jag har ju ingen anorexi (nej, men du har grava ätstörningar.)
Jag äter ju som fan. Jag svälter mig inte. Jag vill inte ha några matproblem, men varför står inte allt bara rätt till då? Näej, vi tar och skiter i det och blickar framåt i stället..

Ett citat? Okej.
Louise på dagiset:  Varför röker du?
Jag: För att det är gott
Louise: Min pappa säger att om man röker så blir lungorna svarta.
Jag: Ja, men det gör ingenting, för man ser dom ju ändå inte.

Hahaha, vilken bra förebild jag är :D

Snart är den här veckan slut. Jag kommer grina som en unge på fredag när jag ska säga hejdå till mina små älsklingar. Fy fan vad jobbigt det kommer bli. Nu är det två dagar kvar. Jag har märkt hur mycket jag lärt mig om varje personlighet, hur mycket de äter, hur länge dom ska sova och andra småsaker. Jag blir galen. Jag älskar dom fanimej.

Men snart är det åter dags att komma tillbaka till skolan igen. Det ska bli ganska skönt faktiskt, men det kommer vara så jävla mycket att göra, men det är nog som dom säger, man får fan lov att bita ihop nu de sista månaderna.
Vart jag ska ta vägen sen har jag inte en äcklig aning om. Men det löser sig väl även det.

Gabriella



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0