©

2007-11-27 ♥ 11:25:41 | Kategori >> Allmänt | KOMMENTARER (0)

Jag lyckades hitta en gammal passande bild på hur jag mår just nu.
Jag önskar att jag var sådär smal fortfarande. Men det är inte det jag mår dåligt över nu. Jag svälter inte mig själv. Det är helt ofrivilligt. Jag kan bara inte äta. Jag passar på att stoppa i mig lite när det tillåts, vilket inte är ofta nu för tiden. Jag mår illa åt allt. Världen smakar skit.
Jag fick höra att jag borde skriva precis vad jag vill här på bloggen. Jag har inte bloggat så ofta nu, men nu vill jag göra det, och då tänker jag skriva precis det jag vill, det är det enda jag kräver. Vill man inte läsa skiten, så slipper man.
Igår åkte jag hit till Smedjebacken. Jag vet inte varför egentligen, men det var värt all kyla och bussar som aldrig kom igår, för jag spenderade tiden med min bästa vän nånsin, Cissi. Hon är fan det viktigaste som finns. Vad som händer, hur dum jag än är mot allt och alla, så finns hon där. Det betyder så obeskrivligt mycket <3 Jag vill bo med dig igen, Cissi, det är sanningen. Nu får jag bara gå runt och inte känna att jag inte hör hemma nånstanns. Här hos mamma har jag inget eget rum längre, det känns lite konstigt, men så är det.
Mamma sa igår att hon tyckte att jag skulle skriva mig här igen. Jag kommer inte kunna leva, jag har inga pengar. Inget jobb. Jag TÄNKER inte jobba för kommunala ungdomspraktiken där man tjänar 50 spänn om dagen. Hur fan kan Sverige vara så?! Jag hatar hela den här regeringen. Fy Fan. Jag får inga pengar från soc heller. Dom tycker att Viktor ska försörja mig. Det känns så bra att man är så mycket värd i det här landet. Jag ska fan emigrera till Spanien. Jag vet inte hur deras regering ser ut (borde kanske ha gått på internationella relationer-lektionerna i skolan ändå.) Men jag älskar verkligen Spanien, och jag läste en bok om en tjej som stack dit för att hon mådde dåligt i Sverige.
Just nu sitter jag i mammas sovrum vid datorn och lyssnar på musik som jag inbillar mig att jag mår bra till. Men i texterna lever bara gamla underbara minnen som knappt finns inom räckhåll längre. Hultsfred. Åh herre gud. Det är det enda jag lever för. Tror jag. Festivaler. Hela mitt hjärta längtar efter Hultsfred.
Nu ska jag klä på mig och gå och fika med Emma.
We all go the same way home.