©

2007-11-23 ♥ 11:48:05 | Kategori >> Allmänt | KOMMENTARER (0)

Allting blir så jobbigt ibland. Men det är väl bra att det händer nånting, antar jag. Idag fyller Tim 20, så det blir kalas i Falun. Det ska bli kul. Jag märker att jag inte känner mig säker på nåt längre. Jag vet knappt vart jag bor nånstanns. Jag slussas runt bland olika ställen, fast det känns ganska skönt. Min framtid känns inte speciellt klar heller. Jag ser den här helgen, eller ja, till imorgon, sen finns det inget mer. Men man får väl ta dagarna som dom kommer. Jag måste få nån slags bukt på mina känslor också. Jag känner mig som en 13-åring som springer runt och har känslor för varenda jävel just nu. Och när jag verkigen berättar för nån hur jag mår så får jag dåligt samvete. Allt låter så fel när jag öppnar käften. Kanske borde sluta med det helt.

Det finns många abstrakta sorger i mitt hjärta just nu, det här med att jag inte vet vart jag har mig själv och så vidare. Men i natt dog farmor. Det gör ont i hjärtat, men samtidigt hade det kanske gjort ondare om hon hade klarat natten. Då skulle hon ändå bara få ligga där med sin smärta och kroppsliga värk. Gud tog rätt beslut och omslöt henne i sin vagga. Nu sitter hon nog där uppe med farfar och håller honom i handen. Åh vad hon måste ha saknat honom. Han dog för över 20 år sen, och nu får dom äntligen träffas däruppe i sin himmel. Farmor är en ängel nu. Jag ska minnas henne som hon var när hon fortfarande var pigg och glad, full av liv. Jag vill inte se henne som hon ser ut nu, som ett skelett. Du kommer alltid att finnas med mig i tankarna, farmor, alltid. Och den dag jag slutar röka, ska jag göra det för din skull. För jag kommer aldrig glömma det du sa.. <3