©

2008-02-04 ♥ 16:29:42 | Kategori >> Allmänt | KOMMENTARER (2)

Nej, det blir aldrig bättre. Jag kommer aldrig att bli frisk. Det känns som att det inte finns nåt hopp längre. Det känns som att inget spelar nån roll längre. All jävla rädsla hela tiden, rädslan för allt. Cancer, magsjuka och att inte kunna få barn, är nog det starkaste just nu. Sen finns det sånt som inte går att ta på heller. Börjar jag banta nu så kommer jag inte att orka nånting. Jag går ju ändå 25% i skolan, vilket alla är på mig om. (Hur kan du tycka att du har mycket att göra, du går i skolan några timmar i veckan, jag jobbar 8 timmar om dagen) Är det så svårt att förstå att alla är olika, och jag mår för dåligt för att orka göra mer än det jag gör.

Den här dagen började relativt bra med att jag sov länge och sen gick ner på stan och träffade Cissi. Sen skulle jag gå upp till psyk och träffa Görel och Björn. Det var där det skar sig. Björn ville väga mig, och jag vägrade! Annars brukar jag alltid vara den som gör precis som dom säger, nickar, ler och tar emot, så jag förstår att dom blev chockade när jag sa nej för en gångs skull. I alla fall så blev dom skitoroliga och kastade på mig en sjukskrivning. Sist jag var sjukskriven (100%)var i augusti, för depression. Idag blev jag sjukskriven till 16:e april för depression och ätstörning(50%). Det som är bra är att jag kan gå till arbetsförmedlingen nu och kasta upp lappen i ansiktet på dom och säga att dom kan glömma att jag ska ringa och redovisa några fler jobb. Hah!