©

2008-02-17 ♥ 17:36:11 | Kategori >> Allmänt | KOMMENTARER (1)

Jag hatar mig själv. Jo, det gör jag faktiskt. Så får folk säga vad dom vill. Jag har ingen lust att ändra min livssituation, för jag är övertygad om att det ändå inte kommer bli bättre. Jag vill vara fri, men hur fan är man när man är fri, det är ju ingen som stänger in mig.. förutom jag själv möjligtvis. Jag får samma fråga som jag fått i alla år; "Vill du verkligen må bättre?" Det är väl för fan klart jag vill det, men jag orkar inte anstränga mig. Det är liksom där problemer sitter.
Jag är så jävla orolig hela tiden. Igår upptäckte jag en cancerknöl under mitt öra som bara växte sig större och större. Jag vill inte ha cancer! Jag är orolig för pappa som har ont i bröstet och hjärtat och är olycklig. Jag är orolig för att Emma kommer bli som jag. Jag vill inte att hon också ska bli sjukskriven för ätstörning. Det räcker väl med att endast en i familjen blev ätstörd? Och så är det den där jävla magsjukan. Jag önskar att dom kunde utrota att man kan spy. Det borde inte få vara tillåtet. Usch!
Fanfanfan. Jag var inte nöjd hos pappa. Jag är inte nöjd hos mamma. Jag är inte nöjd i Falun. VART FAN SKA JAG TA VÄGEN? Jag får fan panik. Jag känner mig instängd av osynliga murar. Jag måste komma bort.