©

2008-10-15 ♥ 12:19:53 | Kategori >> Allmänt | KOMMENTARER (0)

Det går inte så bra med min då kallade planering.
Det verkar vara en omöjlighet att sluta röka.
Det går bara inte och jag blir så besviken på mig själv.
Jag har rökt i fem år bara, det borde inte vara så svårt att sluta.
Mamma hade ju rökt i hundra år och hon kunde sluta helt plötsligt.
Jag känner inte för att börja träna ordentligt så länge jag röker. Det känns som två motpoler som inte borde mötas.
Jag vill simma idag, men jag kommer aldrig iväg. Jag är så seg. Sitter bara och häller i mig kaffe vid datorn.
Jag lovade ju Stefan att jag skulle sluta tills han kommer hem, och jag vill verkligen det, men det GÅR INTE!
Bara några dagar nu förresten. Snart är han äntligen hemma här igen! Vilken lycka!
Var hos läkaren igår.
På lördag ska jag börja mitt nedtrappningsschema. Jag ska minska 5mg var tredje vecka, så det kommer bli ganska utdraget. Det hade jag inte heller räknat med. Dumt. Men det kommer kännas jättebra sen. När jag kan stå på benen utan medicin. Det trodde jag aldrig för fyra år sen. Jag läste i mina gamla dagböcker igår, det var verkligen riktigt illa där ett tag. Jag är faktiskt stolt över mig själv som lever idag. Det har inte alltid varit en självklarhet. Efter allt jag varit med om. Men idag sitter jag här, visserligen med ärr på armar och ben, men det är läkt sen länge. Jag har kommit ända hit, och jag kommer komma längre.