©

2011-03-04 ♥ 16:34:01 | Kategori >> Allmänt | KOMMENTARER (1)

Jag längtar hem till Fagersta.. igen. Varför slutar jag aldrig längta tillbaka dit? När jag väl är där så hittar jag ändå bara fel.
Vad är vitsen med att bo i en stad där man inte känner någon och inte har någon framtid? Är det inte bättre att bo på ett skitställe med folk man tycker om runtom en när ens nuvarande tillvaro går ut på att sitta ensam i en soffa i en stad där man är helt ensam. Sitta och vänta på ens andra halva som är hemma några timmar i veckan.

Jag är helt ensam med en mage som växer, när det skulle finnas någon vid min sida som är lika mycket förälder som jag. En som lägger handen på magen och är intresserad, som lyssnar.
Jag har aldrig känt mig så ensam som nu. Nu, när jag inte borde känna mig ensam eftersom jag aldrig är det.
Vet ingenting längre, allt är bakvänt, felvänt och stramar, irriterar och gör ont. Jag är världens argaste och ledsnaste, fastän jag samtidigt inte kan låta bli att le när jag tycker att jag känner en puff inifrån. Då är jag gladast på jorden, för att minuten senare känna hur allting brister, rämnar och jag inte orkar mer. Ingenting funkar och det kliar och svider. Jag orkar inte.