©

Jag fortsätter att vara trött på allt och inte tycka att någonting är tillräckligt. Jag borde väl vara den lyckligaste människan i världen, men det verkar bara bli värre och värre. Känns det som.

Jag vill göra nåt på dagarna.

Jag vill flytta.

Jag vill gå och prata med någon.

Jag vill träffa folk.

Jag vill ha pengar.

Jag vill vara glad.

Jag vill ha en säng med massa mjuka kuddar i.

Jag vill ha en EGEN lägenhet någon gång, med EGNA möbler.

Jag vill ha mitt barn NU!

Jag vill färga håret.

Jag vill att det ska bli riktig vår.

Istället vaknar jag i hörnet på soffan varje dag, till en dag som jag vet inte kommer innehålla någonting för att jag tydligen inte orkar göra något åt det. Ligga ihopkrupen i fosterställning och klaga och bråka med min stackars pojkvän verkar vara min enda hobby nu för tiden. Nu är jag i och för sig i Fagersta men jag har haft ångest sen jag kom bara för att jag vet att jag måste tillbaka till äckeljönköping igen på fredag. Fy fan.