©

2011-03-28 ♥ 18:14:32 | Kategori >> Allmänt | KOMMENTARER (0)

Jag provade med Gud ju. Men det hjälpte inte. Jag vet inte om han inte orkade lyssna på mig eller om han var upptagen när jag försökte prata med honom. Han var i alla fall inte där. Kanske satte han händerna för öronen och lalala-ade när jag sa något. Blundade och tänkte syns man inte finns man inte.
Gudstjänsten gjorde ingen större inverkan på mig, höll mest på att somna. Samtalen med prästen gick inte heller.
Jag pratade med barnmorskan också om att jag kände mig deprimerad och panikångestig. (Allt för att slippa betala för att prata om mitt tragiska liv.) Barnmorskan tog dit läkaren så att jag kunde prata med henne, men hon bara klämde och kände på magen och lyssnade på lungorna och kollade EKG. Och skickade remiss till psyk. Jag var där idag. Det var bra. Finally, undrar vad jag hade gjort annars? Men jag gillade henne och hon har ju som expertis att lyssna på idioter som mig, I guess. Så det får vara värt att betala 100 kronor varannan vecka för att prata om sånt jag egentligen pratat om hela tiden de senaste 10 åren (åh fan vad gammal jag börjar bli!!)

Saknar mamma. När jag och Tobbe satt på ett fik i förrgår så började jag grina för att jag saknar henne. Växa upp? Ja, kanske det kanske..

Jag till Tobbe: Kan du lyfta mig?
Han försöker verkligen.
Jag: Men gud, du kan ju inte lyfta mig!
Tobbe: Men du är ju tjock.
Hahaha, fyfan.