In a world full of hate
2011-09-19 ♥ 11:16:51 | Kategori >> Allmänt | KOMMENTARER (2)
Så fort jag börjar med något, exempelvis ett blogginlägg, brukar Molly börja skrika och ska ha min uppmärksamhet, men nu verkar hon sova rätt lugnt. Hon är snorig och hostig, stackarn.Jag har ingen koll på mina känslor. Det känns som att jag borde hosta upp dom i en burk och stänga locket fort som fan. Jag vet att jag sårar och gör illa, men jag kan inte göra något åt det. Jag bara måste vara elak och hata. Det finns ett fåtal människor som jag tycker om. Jag hoppades på att kunna öppna hjärtat och släppa in lite mer, vara mer tolerant, men det får tvärt-emot-effekt, jag hatar människor ännu mer. Egentligen ser jag inget fel i det heller direkt, för de flesta är ju verkligen helt dumma i huvudet. Jag säger inte att jag är normal, för jag är fan riktigt jävlig jag med. Alla är idioter tills motsatsen är bevisad. Att tänka något annat är bara naivt. "Det finns något gott i alla människor". NEJ DET GÖR DET TAMMEFAN INTE! Människan lurar, ljuger, är otrogen, egoistisk, självisk, egenkär, naiv och blaaahaa, jag kan spy ur mig adjektiv hela dagen.
Samtidigt som den här skiten pågår hela dagarna, året om, så står jag här med armarna om min dotter, håller för hennes öron och pussar på hennes mjuka kinder. Älskade barn. Jag måste skydda dig från den onda människan, från den djuriska instinkten, samtidigt som jag vet att jag inte kommer kunna ha armarna om dig hela livet. Men så länge jag kan ska jag skydda dig från allt ont och hålla dig i handen. Jag släpper dig aldrig, min älskade underbara.
åh du har så rätt vännen! vi har samma, pessimistiska syn på världen märker jag. men jag tycker så här: så länge man är nöjd med de få man tycker om så behöver man inte göra plats för några fler! (om man inte vill då, då är det klart att man ska göra det). och du har ju det största man kan ha: en liten livs levande människa som alltid kommer älska dig innerst inne, oavsett vem du är eller vad du gör, för hon är beroende av dig på samma sätt som du nu är beroende av henne, och vad som än händer kommer du alltid vara hennes mamma.
åh guud vad jag saknar dig! ibland så känns det som att man borde ta med alla dom man älskar ut på en liten ö och starta ett eget litet land där det inte finns grymheter och krig och tjafs, och där man kan odla sin egen mat och bara ha det bra utan att bekymra sig om omvärlden. då skulle kanske hatet försvinna?
åh du har så rätt vännen! vi har samma, pessimistiska syn på världen märker jag. men jag tycker så här: så länge man är nöjd med de få man tycker om så behöver man inte göra plats för några fler! (om man inte vill då, då är det klart att man ska göra det). och du har ju det största man kan ha: en liten livs levande människa som alltid kommer älska dig innerst inne, oavsett vem du är eller vad du gör, för hon är beroende av dig på samma sätt som du nu är beroende av henne, och vad som än händer kommer du alltid vara hennes mamma.
åh guud vad jag saknar dig! ibland så känns det som att man borde ta med alla dom man älskar ut på en liten ö och starta ett eget litet land där det inte finns grymheter och krig och tjafs, och där man kan odla sin egen mat och bara ha det bra utan att bekymra sig om omvärlden. då skulle kanske hatet försvinna?
