©

Känner mig som den starkaste mamman i världen när jag kastar upp två 70kilos kassar med tvätt på ryggen, kastar upp ungen på armen, kämpar mig nerför tre trappor, över en gård, bort till tvättstugan, tvättar, kastar upp ungen på armen igen, går över gården, flåsar upp för tre trappor, sätter ner barnet på golvet och lägger mig i fosterställning med andnöd. Barnet är hungrig, mamma med, kastar ihop pannkakssmet, steker pannkakor, tar ca 20 minuter. Barnet vill inte ha mammas pannkakor. Hon vill ha de där nyttiga bokstavskexen istället som innehåller massa socker och annan skit. I bakhuvudet tänker mamma att : Jamen då borstar vi tänderna lite extra ikväll! (trots att hon vet att det är näst intill en omöjlighet att ens få in tanborsten i barnets mun.) 

 

Mamma, förlåt för all otacksamhet och respektlöshet jag visat i min ungdom. Fy fan vad jag vet hur du kämpat!