©

När allt redan kändes ganska bra fick jag reda på att jag ska få titta på en lägenhet på lördag. Det vore den ultimata drömmen! Att jag och Molly får bo själva. Helgen har varit rätt jobbig så det känns skönt med måndag och ny vecka. Jag blir nästan orolig själv över mitt ökade kontrollbehov. När allt är strukturerat och ligger rätt så kan jag slappna av. När jag frågar och får svar, annars blir jag tokig. Nu vet jag att jag ska skynda långsamt (hatar egentligen uttrycket, men det passade här.) Jag måste sluta kasta mig handlöst in i saker och försöka vänta in lite, inte vara så impulsiv. En bra grej är att jag åtminstone vet om hur jag själv funkar. Då blir det lättare att ändra på sig.

 

Vi hade en intressant diskussion i skolan. Om barns och ungdomars mående och familjeliv. Jag höll på att bli riktigt irriterad ett tag, men jag höll mig. Det finns faktiskt mammor som inte kan vara hemma med sina barn längre än till de är ett år. Som jag till exempel. Jag förstår inte hur det var meningen att jag skulle klara mig på 4000 kr i månaden, jag och min dotter, det var vad jag fick i föräldrapenning. Men skitsamma, nu började Molly på dagis när hon var 1 år och det har inte varit några som helst problem med det. Hon trivs och har det jättebra och jag kan lägga upp schemat hyfsat så att vi har tid med varandra också. 

Nu ska jag fixa lite lunch och dyka ner i böckerna.