fan vad tiden går. jag gjorde tydligen mitt sista blogginlägg i januari. det var väl inte meningen att det skulle bli så kanske, men nu är jag här.påsken är snart slut. en gång i tiden, för inte alls många år sen var det den helg på året som fick mig att må sämst. när matspöken jagade mig och hånskrattade. men någonting skrämde bort mina spöken. en liten tjej som min egen starka kropp orkade bära och föda. ännu en räddning jag inte får glömma att tacka henne för när hon blir stor. det har varit en fin helg, mat, godis, en fin påskkärring och mat hos mormor. och än är det inte över. imorgon far vi till Falun för att träffa älskade vänner, mina finaste människor som jag saknat så fruktansvärt mycket. sen börjar vardagen igen, jag återkommer då.
